Fel som känns rätt

av J

Det finns riktlinjer. Regler. Standardiseringar och rekommendationer. Starka rekommendationer, normer. Rätt och fel och tradition.

Och så finns det känsla. Infall. Låt gå-mentalitet, det blir som det blir-inställning. Blir det knasigt, så blir det knasigt. Inte katastrof. Det kan vara en egenskap, det kan kallas för mod.

Jag skulle må bra av mindre ängslan och ältande i mitt liv. Gårdagens studiebesök var en uppmuntrande knuff i rätt riktning. En värdefull lektion i att rent ut sagt skita i mallar och mönster.

Vi tittade bland annat på ett anarkistiskt växthus, byggt av hittegods som gammal räls.

Ägaren till växthuset har också snickrat på ett bostadshus – i sisådär 25 år. Det mesta av virket kommer från diverse rivningskåkar. Här kan vi snacka om att trolla fram något av inget.

Det var ganska mörkt där inne, så bildmaterialet är grynigt och begränsat. Desto mer har fastnat i mitt minne; en himmelsäng av timmerstockar, innerväggar av udda, pastellfärgade brädor, en köksspis som inte följer några konventioner
alls …

Kanske dags att börja tro på en framtid för mitt lilla, lilla lerhus som än så länge bara är kludd på ett papper från en sömnlös natt? Det verkar ju gå fint att klippa och klistra lite, även i byggsammanhang. Skevhet kan mycket väl upplevas som skönhet, i alla fall om det inte drar alltför kallt under betraktandet.

Innan vi for tillbaka till skolan kikade vi på vår kursansvarigas första hem i Värmland. Någon gång på sjuttiotalet byggde han om denna barack till en bebolig kotte, lämnade Haga i Göteborg och flyttade norrut. Och blev kvar.