Ja ba göre

En blogg om att ta ett djupt andetag och ba göra det. Prata högt om sina drömmar och våga våga. Och om hur fint det är att ta vara på saker. Allt medan kursen i självhushållning rullar på.

Month: april, 2012

Tjugosekunderspysslet

Sök och du skall finna. Bordslöpare och prydnadsdukar i överflöd. De ligger ofta i fint vikta högar i en bortglömd hylla i second hand-butiken. Om du hittar en duk i bra kvalitet och med roligt mönster kan du enkelt göra om den till en kökshandduk eller bakduk. Sy bara fast en upphängningsögla av bomullsband eller ta vara på de där bandsnuttarna i sidenimitation som finns isydda i axelpartiet i många nytillverkade tröjor . Den ambitiösa kan sicksacka bandets kant innan så att det inte repar upp sig.

Perfekt pyssel för latmasken! Eller rättare sagt: den smartlata. Min duk blommar över av svenska landskapsblommor och -vapen.

Annonser

Iskall comeback

När jag var hemma hos mamma senast dammade vi av min gamla glassmaskin. Jag har alltid varit tokig i glass och fick maskinen när jag gick i tredje klass. Men den användes bara tre gånger – jag tyckte att glassen smakade konstigt. Inte alls som tresmaken (jordgubb, päron, vanilj) man köpte i affären. Jordgubbsglassen, gjord på färska jordgubbar, smakade faktiskt som jordgubbar. Det kändes ovant och fel.

Nästan tjugo år senare fick glassmaskinen äntligen revansch. Vi följde detta recept, men dubblade (minst) de godaste ingredienserna. Ös på med körsbär, mandel och riven choklad! Vi fiskade upp körsbär ur en burk med körsbärskompott från den polska mataffären och glömde visst att skära bären i bitar. Saften som körsbären låg i redde vi med lite potatismjöl och värmde till en sås.

Den som inte äger någon glassmaskin behöver inte fördärva grädden med salta tårar. Gör i stället Theresias saffransglass i en gammal mjölkkartong och servera med varm hallonsås. Gott så att man blir galen.

Beskuren bild lånad från Theresias blogg Söta saker.

Fett, tid och kaustiksoda

Nej, det är inte namnet på en diktsamling, utan ren tvålmagi. För fett, tid och kaustiksoda är stort sett allt du behöver för att tillverka egen tvål. Och så en skvätt kranvatten, en handfull tillbehör som du redan har skramlandes i kökslådorna och ett vaksamt öga eller två.

Glöm inte skyddshandskar och -glasögon när du jobbar! Den kemiska processen måste avstanna innan du använder tvålen. Efter några veckors lagring finns inga frätande ämnen kvar.

Utförliga recept finns på det vida världsnätet, sök till exempel på ”gör egen tvål kaustiksoda”. Stavmixern som nämns på en del ställen kan ersättas med tålamod.

Du kan självklart göra mer avancerade tvålar och variera både tillverkningssätt, innehåll, färg, form och doft. De här knappformade skapelserna med havre och mandelolja är hemmagjorda presenter. De har förhoppningsvis dimpt ner hos några pyssliga aprilbarn som har den goda smaken att fylla år i dag.

Det känns fint att snuva kosmetikaindustrin på några riksdollar. Särskilt med tanke på att den är duktig på att avlägsna det naturliga fuktgivande glycerinet ur sina tvålar och sälja det dyrt i andra vårdande produkter. Glycerinet i den kommersiella tvålen ersätts av syntetiska rengöringsmedel som tenderar att torka ut huden. Det problemet kan emellertid avhjälpas med de återfuktare som samma bolag säljer i form av krämer. I handgjord tvål finns glycerinet kvar.

Om himlen finns är den en äng med vitsippor

Smått från dagarna som gått

Tösabiten besökte oss på skolan. På mitt hjärta stöptes en relief efter hennes lockar.

Vi har rensat i örtagården och pallkragarna. I jorden fanns fjolårspalsternackor som ska få gå i frö och förse framtida kursdeltagare med utsäde. Jag hejar på de små!

Ser du Bobo, vår alldeles egna lilla kompostvakt?

Jag går in i stolpar och snubblar över refuger. Men jag ser. Hav bortom haven och hem bortom husen. Dessa violer fanns i en atlant av väldoft. De hittade mig eller jag dem och nu bor de i den minsta vasen.

So we meet again …

Nu tar jag helg och nås endast via blomsterbud eller brottogram. I stället för att hänga framför datorn ska jag umgås med mitt hjärtegryn Pim. Eller som en bamsebloggare uttryckt det: min bästa människa.

Leva i sen:et

Jag skulle behöva ett sen-skjul. Ett ställe där jag kan förvara alla saker och, inte minst, drömmar som rör framtiden. Så att jag kan plocka fram dem när jag har någonstans att bo där jag får stanna. Då – alltså sen – är det bara att släppa ut galenskapen och alla udda byrålådor och skåpluckor som jag tagit vara på. Och snickra ihop köket nedan. Återanvändning när den är som finast.

Skapelse från Entwurf-Direkt i Hamburg.

Tills vidare får jag nöja mig med en murken lådfront som jag hittat på marken. Jag hade ännu hellre sprungit på hela arkivskåpet, med jag kanske har turen att hitta ett sådant också. Sen.

En av mina många börjor. Här tillsammans med annat funnet: ett rostigt kärl som gjort att odla vallmo i och en pajform att slafsa nygräddat ur.

Bröd byggde denna kropp

Är det något jag verkligen tycker om så är det bröd. Från knäcke med kummin till sura skapelser med frasig skorpa. Alla restaurangbesök betygsätts utifrån vad som ligger i brödkorgen.

Glass, potatis och lök är andra storfavoriter, men brödet både tar och vinner fajten. Kolhydraterna och jag har delat brythjärta med varandra.

När vi hade en bröddag i skolan var jag lycklig och gick som på mjöldammsmoln. Låt oss se vad som fastnade i mobilkameran, trots att surdegskladd gjorde fotomöjligheterna begränsade.

Förkläde på och fram med mjölet! Visste du att ekologiskt mjöl innehåller fler jästsporer och mineraler som kickar igång surdegsprocessen? Brödet på bilden är en improviserad variant med honungsvatten till degspad, mortlade teflingor, fikon och valnötter.

Det var en perfekt förmiddag för att kura inomhus och baka. Medan brödet jäste passade jag på att utforska lokalerna där vi befann oss för dagen. Som vanligt fastnade jag för en del till synes oansenliga detaljer.

Längst upp hittade jag en hemlighetsfull mörk vind …

I hissen tillbaka till köket mötte jag bagarfröken. Hon kände sig förföljd av jästsporer som angrep från alla håll och kanter.

Och så började frossan. Nybakta kumminkex och underbara tunnbröd som är enkla att svänga ihop i en stekpanna. Sugen? Gör så här och tacka mig sedan.

Mjukt tunnbröd

25 g jäst
75 g smält smör
7 dl ljummen mjölk
¼ dl sötning, till exempel socker
1-2 tsk fänkål
1 ½ tsk salt
3 dl grahamsmjöl
1 tsk hjorthornssalt
Cirka 11 dl vetemjöl

Smula jästen i en bunke. Smält matfett, tillsätt mjölk och temperera till ljummet. Lös jästen i lite av degvätskan och tillsätt sedan resten av ingredienserna, avsluta med mjölet som ska vara blandat med hjorthornssaltet. Arbeta degen smidig tills den släpper bunkens kanter, den ska kännas ganska lös. Jäs övertäckt i 40 minuter. Ta upp och knåda degen en stund. Dela den i 16-20 bitar, kavla ut och grädda i torr stekpanna 2 minuter per sida. Låt kakorna kallna i en handduk på galler.

Om ni ber riktigt snällt ska jag dela med mig av ett annat av mina bästa, stulna brödrecept. Det förutsätter emellertid en del påtryckningar för anteckningarna ligger för tillfället nedhasade bakom en tung köpmansdisk och grunnar på livet.

Colours of the day: green-ish and grey

Solen har skämt bort mig och skinit, om inte varje så åtminstone varannan vårdag medan jag bott här i Sunne. I mitt bröst har jag öppnat ett stall för hemlösa solkatter. Men i dag har det varit riktigt grådaskigt, som om någon strött aska över himlavalvet. Alla solkatter har rymt och framåt lunch fick jag plötsligt ont i huvudet och en lätt grön ton i ansiktet. Jag packade ner min mörkgröna spenatsoppa, stoppade mina gråklädda fötter i skorna och stövlade hemåt. På vägen upptäckte jag att även skogen och byggnaderna omkring prickat in samma färgkombination. Grön- och gråaktigt är det som gäller!

Som ni märker genomgår jag en naturfas just nu. Bilder på mossa, barr, hjärtblad och knoppar balanseras förhoppningsvis snart av annat. ”Mer pyssel till folket!” och ”Alla [tre bloggläsare] ska pyssla!” blir min paroll så snart jag slutat sniffa bark och tugga kåda.

Vägen till kunskap

Sämre sträcka till skolan kan man ha. Även en regntung måndag med suddiga konturer ger den färg- och formfröjd och tänkartid.