Ja ba göre

En blogg om att ta ett djupt andetag och ba göra det. Prata högt om sina drömmar och våga våga. Och om hur fint det är att ta vara på saker. Allt medan kursen i självhushållning rullar på.

Month: maj, 2012

Själ- och självhushållning

Ursäkta dåligt bloggande. Denna vecka har jag haft fullt upp med att skyffla kobajs i 26-gradig värme, harva, sjöbada och beundra årets första gurka. Jag tror att det kallas att leva.

Annonser

Hjärtformat ägg eller äggfyllt hjärta

Jag ska kämpa emot mina instinkter och inte ordvitsa kring ordet ”ägg”. Forskning visar att det lätt blir en evighetsmaskin som snurrar och går runt.
I stället för att bjuda på ägg-stremt djupa skämt tänkte jag visa hur du kokar ner lite kärlek i frukostägget.

Du behöver ägg, något slags kartong (till exempel en urdiskad mjölk- eller böntetra), två lika stora gummisnoddar, en ätpinne (företrädelsevis rund och inte fyrkantig om midjan).

Hårdkoka ägget (sjud cirka 8 minuter om du utgår från kallt vatten, 10 minuter om du lägger ner det i kokande vatten). Skala ägget medan det är varmt, bit ihop och förneka hettan för kärlekens skull. Håll ägget i en handduk eller grytlapp om det blir alldeles för varmt eller om ditt hjärta bara bultar sådär lagom hårt för den som ska få ägget.

Vik kartongen så att det bildas en fåra där du placerar ägget eller utnyttja ett existerande veck i kartongen.

Tryck försiktigt ner ätpinnen i det liggande ägget och fäst den med gummisnoddarna. Deppa inte ihop alldeles om ägget spricker en aning, med lite tur kan du ändå gå helhjärtad ur eländet.

Efter några minuter river du bygget och delar ägget i hjärtformade halvor eller skivor.

Tea for three

Jag är över lag dålig på att dricka de varma drycker som tycks höra vuxenlivet till. Jag har aldrig hört mig själv tacka nej till en kopp varm choklad, men kaffe dricker jag sällan och då mest för att inte hamna i totalt socialt utanförskap. Helst ska det finnas en bulle att doppa till.

För många år sedan gick jag en halvdagskurs på arbetsförmedlingen. Temat var hur man ska uppföra sig på en jobbintervju. Vi fick bland annat lära oss den gyllene regeln: tacka alltid ja till kaffe. I pausen kom en annan deltagare fram till mig och berättade att hon tyckte att kursen var så bra, särskilt informationen om kaffet. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag gick. Tillbaka in i mötesrummet. Där fick jag se en upplysande film om att det bara är okej att ha på sig färgglada mysbyxor och galet hög tofs om man söker jobb som till exempel fritidsledare.

Åter till heta brygder. Te kan förvisso vara jättegott, men jag har sällan ro att dricka upp. Så mycket annat snurrar i mitt huvud och får benen att spritta. Koppen glöms bort och innehållet kallnar och blir beskt.

I dag har jag provat tre för mig nya drycker. Ingredienserna till samtliga fanns på en armlängds avstånd. Sådant gör mig lycklig.

Först ut var björklövste med pressad citron. Tyvärr fick löven dra lite för länge och resultatet blev alltför bittert. Det var inte björkarnas fel, även om man tycker att de kunde ha varnat.

Späda blad från svartvinbärsbuskarna gav en mild och god smak när jag hällde hett vatten över dem. (Om du är osäker på om du har en buske med svarta eller röda vinbär kan du smula sönder några blad mellan fingrarna. De från svartvinbärsbuskarna luktar ganska starkt av … gissa vad! Rökt ål? Nybrända popcorn? Härsket läppstift? Nej, svarta vinbär, förstås!)

Nya favoriten är helt klart örtteet av citronverbena. Tydlig smak och doft av uppfriskande citrus. Den får fem skyfflar näringsrik hästgödsel av fem möjliga!

Buhu, vi kom bara tvåa, trots att vi piffat med en häggkvist!

(Först tänkte jag titulera detta inlägg Three Tea och göra en parallell till gruppen 3T som jag blev lite betuttad i när jag gick i sjätte klass. Jag behärskade mig emellertid – det spretar tillräckligt mycket som det är. Är det för att jag är lite uppspelt över att få träffa kärleken i morgon?)

Ränderna går aldrig ur

Ett titt i fotoalbumet, en i garderoben. Det är allt som krävs för att inse att vissa saker består.

Hemma i imperfekt

Det finns ingen logik i vad som skonas när eld slickar hål på idyllen.

Gårdagens tidning som förblir oläst på sängbordet.

Ett paket O´boy med passerat bäst före-datum.

Det slutspelade pianot.

Främlingens föraskade hem ryms i en container.

Specialerbjudande till alla läsare, sponsored by Nature

Under en begränsad tid och för inga pengar alls kan du ta för dig av de späda nässlor som växer i gratisbutiken runt hörnet. De som står och svajar direkt på komposter eller gödselstackar bör du hoppa över, de kan innehålla för höga halter av nitrat. Nässlor är för övrigt en indikation på att jorden är näringsrik och bra att odla på.

Passa på att bränna dina fingertoppar! Och bli mätt på kuppen. Använd nässlorna ungefär som spenat i till exempel soppa, lasagne eller filodegsknyten. Eller förväll och frys in eller torka – det senare ska jag testa i helgen.

Geten som folktandvården glömde och kärleken

”Petter och hans fyra getter” heter en barnbok av Einar Norelius. Min personliga hjärtevärmare Petter är ingen girigbuk, inte – han skulle nöja sig med en endaste get. I alla fall om denna råkade vara den Chewbacca-liknande varelse med sneda tänder som han fick både en och två pussar av när vi besökte en fårfarm i närheten.

Petters utvalda såg ut som en blandning mellan Chewbacca och Vincent i åttiotalsserien ”Skönheten och odjuret” (story i korthet: lejonman (OBS! hälften människa, hälften kattdjur, ej lejonman som i lejonfrisyr) räddar på regelbunden basis, oavlönat, en tjej som säkert sover i läppstift). Den som inte kopplar kollar in bilden i inlägget på Karins blogg.
Åter till 2000-talets Värmland: De andra slätnosarna på getfarmen stod sig slätt.

Vissa kunde inte hantera utklassningen och gick in i väggen.

Geten med smilet visade sig vara en skicklig säljare som saluförde olika slags ost av egen produktion. Petter var förförd och köpte som i extas på sig sin egen vikt i mjölkprodukter. Även jag fick smaka, många hävdar att laktoskänsliga magar har lättare att smälta getmjölk.

Vi fortsatte till ett basturökeri. Eftersom inplastad lax inte gör sig bra på bild får detta stilleben representera besöket. Fiskenätet borgar för autenticiteten.

Tack för att ni fanns och gav livet här en chans

Hej då ormen, fågeln och humlan. Vila gott i det återvunna påskägget med en kyckling som sätter en klarinett i halsen på.

Glömskans hotell ligger i Gräsmark

Det är svårt att checka in i en skugga.

Intill driver Gittan salong. Den kombinerade pizzerian och baren har kvar sitt telefonnummer trots att ingen tagit beställningar där på många år. Tio minuter, en kvart, en livstid.

Lika vackert som vemodigt. Den starkaste känslan är ofta dubbel.

Ny kamerarem på under minuten

Av en snutt lina som jag hittat på gatan knåpade jag ihop en kamerarem med maritim känsla. Kostade noll och inget. Nu slipper jag gå omkring som en levande reklampelare med en företagslogotyp runt halsen.

Ba gör en egen! Du behöver:
Mjuk lina – funnen, vunnen eller köpt. Min var cirka 140 cm lång och troligtvis av nylon.
Två små hakar från till exempel nyckelband (brukar delas ut gratis på mässor och events. Stash and trash!).
Eventuellt bomullsband, nål och tråd.

Slå på SR Världen för att komma i stämning.
Klipp loss hakarna från nyckelbandet. Mitt nyckelband kom från en stor köttleverantör, så det kändes extra skoj att slakta det.

Trä hakarna på varsin ände av linan, dra dem ungefär 16 centimeter upp.
Knyt en överhandsknop i åtta för att fästa varje hake; Forma en ögla och låt tampen gå ett halvt varv runt linan. Liknar ett &-tecken.

För in tampen i öglan underifrån så att den låser sig.
Sätt fast metallhakarna i kamerans remfästen. Be en stilla bön för att remmen ska hålla. Eller dra nål och tråd genom knopen för att säkra.

Min lina var väldigt fransig i ändarna. Innan jag satte igång sydde jag på en remsa av bomullsband för att hålla ihop den. Detta steg kan emellertid hoppas över om linan du använder är i bättre skick än min. När jag sökte på nätet efter knopar fastnade jag först för kastlineknop/munkkop. Den hade varit tjusig, men min lina var dessvärre lite för kort för att räcka till.