Utebliven tävlingsinstinkt och innestående barnasinne

av J

Jag har inte spelat minigolf sedan 1996. Ursäkta, bangolf är visst den rätta termen. När det var dags att svinga klubban igen klädde jag mig omedvetet som den tolvåring jag var senast det begav sig.

Min mot- och medspelare Jenny höll koll på poängen. Hon varnade mig för att hon var en dålig förlorare. Jag är en jättebra förlorare, så spelet fortlöpte utan blodvite.

Snart fångade något helt annat vårt intresse: ett anslag om att den som hittar en fyrklöver i gräsmattan belönas med en glass. Efter en god stunds letande i det gröna hittade jag en, gav den till Jenny och uppmanade henne att välja den flådigaste glassen i sortimentet .

Hon kom tillbaka med en ungefär fyra centimeter hög, isig glasspinne. Tydligen var utmaningen riktad till barn och priset inte förhandlingsbart.

Men skam den madame som ger sig! Vi tjatade till oss ett specialpris för kreativ poängsättning och fick ta varsin kanelkaka i caféet. Jenny försökte röka sin.

Annonser