Filmjölksmålning med specialklassen

av J

Nu har nästan hälften av kursen gått. Det har varit omvälvande månader. Vårt två veckor långa sommaruppehåll är i intågande och det märks att klassens koncentrationsförmåga krymper med var dag som går.

När vi hade en lektion om pigment och färger var den nere i en millisekund. Läraren fick knappast de välartade elever hon hoppats på. I stället spårade dagen ut och började efter hand att likna något slags anarkistisk arbetsterapi på ett hem för överstimulerade människor.

Det hela började relativt städat med färgpigment i tydliga högar. Harmoni.

Maria höll stilen i sin förtroendeingivande Nasa-tröja.

Snart började det gå utför. Man kunde liksom ana det stundande kaoset i Dubbel-E:s blick.

Jon målade nitiskt, nästan brutalt, på exakt samma fläck i ungefär en kvart.

Jan lyckades däremot inte så bra, vilket spred oro i gruppen.

Folk blev som tokiga och mixade färger hejvilt. Döskallarna ingav inte längre någon respekt.

Allt eftersom blandningarna blev bajsbruna började många att kladda runt med händerna. Hängivet.

Sedan minns jag inget mer.

Att måla med filmjölk är ett traditionellt sätt att dekorera ytor. Himla fiffigt och miljösnällt är det – filmjölk innehåller både bindningsmedel och lösningsmedel, helt naturligt. Doppa penseln i fil och pigment och kör! Färgen är lättarbetad och utmärkt att göra mönster i. Använd det du råkar ha till hands. Händerna, till exempel. Inte nöjd? Bara att pensla över och göra om. För att färgen ska sitta bra bör man grunda och komplettera med ett skyddande lager över filmjölksfärgen.

Jag provade att måla ränder med enkla ”kammar”utklippta ur styvt papper. Jag skulle gärna måla en radda sådana i min framtida drömstuga. För jag gillar ju ränder.

Dagens ord: ådrik. Ett verktyg i lera med vilket man kan skapa en träliknande yta.

Annonser