Då var man tillbaka

av J

Jag har haft en bloggpaus. Den var inte planerad, utan toppar och dalar kom emellan. Färsk sparris hör till den förstnämnda kategorin, även om det känns lågt att skylla på en grönsak. Det är svårt att hinna med annat om man njuter. Eller lider, för den delen. Människan får sin beskärda del.

Det jag gillar med att blogga är att jag kommer igång och håller ångan uppe. Jag känner mig mer motiverad att trycka av och sätta på pränt. Samtidigt blir bloggandet lätt ett svart hål som slukar tid och energi. Man kan liksom inte längre vara så kaxig över att man inte tittar på tv. I stället klickar man bort fritiden vid datorn. Och skjuter på skogspromenaden i duggregn.

Ändå ligger man alltid efter. Känner sig som ett eko på bakhala skidor. Och så de ständiga funderingarna på vad man kan, vill och kanske också bör dela med sig av. Sanning, urval, självcensur och gränsdragning mellan privat och personligt – svåra begrepp snurrar runt i huvudet som vore det en torktumlare för avvägningar. Det finns en vilja att vara modig och visshet om att det finns folk som bara väntar på att få hugga.

Underbara Clara har vid flera tillfällen generöst delat med sig av sina funderingar kring detta på sin blogg. Och när vi ändå är inne på kvinnor som har mage att över huvud taget öppna munnen eller vässa sin penna vill jag passa på och tipsa om Medierna i P1 som för någon månad sedan sände ett inslag om näthat riktat mot kvinnor.

Annonser