Geten som folktandvården glömde och kärleken

av J

”Petter och hans fyra getter” heter en barnbok av Einar Norelius. Min personliga hjärtevärmare Petter är ingen girigbuk, inte – han skulle nöja sig med en endaste get. I alla fall om denna råkade vara den Chewbacca-liknande varelse med sneda tänder som han fick både en och två pussar av när vi besökte en fårfarm i närheten.

Petters utvalda såg ut som en blandning mellan Chewbacca och Vincent i åttiotalsserien ”Skönheten och odjuret” (story i korthet: lejonman (OBS! hälften människa, hälften kattdjur, ej lejonman som i lejonfrisyr) räddar på regelbunden basis, oavlönat, en tjej som säkert sover i läppstift). Den som inte kopplar kollar in bilden i inlägget på Karins blogg.
Åter till 2000-talets Värmland: De andra slätnosarna på getfarmen stod sig slätt.

Vissa kunde inte hantera utklassningen och gick in i väggen.

Geten med smilet visade sig vara en skicklig säljare som saluförde olika slags ost av egen produktion. Petter var förförd och köpte som i extas på sig sin egen vikt i mjölkprodukter. Även jag fick smaka, många hävdar att laktoskänsliga magar har lättare att smälta getmjölk.

Vi fortsatte till ett basturökeri. Eftersom inplastad lax inte gör sig bra på bild får detta stilleben representera besöket. Fiskenätet borgar för autenticiteten.

Annonser