Halvdant kan vara helsvårt

av J

Vad är det för dygn vi har egentligen? Det räcker inte till! Varken dygnet, barndomen eller livet är långt nog. Särskilt inte om man vill mycket, vill vackert. Då vittrar den stump som är tiden till en tunn veke. Den brinner och försvinner samtidigt.

I kapp är man aldrig. I stället måste man lära sig att ta stora kliv, att med långa steg ta sig över och förbi sådant som är mindre viktigt. Och inte tänka på skavsåren. Men det tar nog mer än ett dygn, en barndom, ett liv att lära sig att skilja på angeläget och överflödigt.

Här är ett myrsteg som är ett sjumilakliv i min blåstänkta vintergata, ett par himlande ögon i andras. Oredigerade, korniga bilder på dagar som gått. Rakt av, ogenomtänkt, överstökat: trädgårdstider, väderväxlingar och en dunst av diesel. Och något däremellan. Good enough?

Dimsvept afton från mitt fönster.

Frida a.k.a. ”Släggan”.

Bailey the smoking dog.

Larvigt.

Ett skepp kommer lastat med växthusplast.

Ett växthus bygger inte sig självt.

Lövely. Okej, nu slutar jag med ordvitsarna. Nåväl, snart.

Jordnära rast.

Sand, dans, andas. Kan du komma på fler ord av bokstäverna på lådorna? Vackra i sin alldaglighet.

Molnhimlar kommer, molnhimlar går.

Dubbel-E gör nagellacksdebut.

Simon lär sig att köra traktor och backa med släp. Han kommer aldrig att bli densamma igen.

Snart i en bikupa nära dig: Bzzzzz!

Redskapsekvilibrist.

Grupparbete på hög nivå.

Tillåt mig att revidera mitt tidigare inlägg om himlen. Dit hittar även vivan.

Så där ja. Ja ba gjorde det! Känns helbra.

Annonser