Värmländska veckoslut, del 1

av J

Jag har hunnit med tre helger här i Värmland. Laddar inför den fjärde med en återblick.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag hängde på några kurskamrater till Fårfesten i Kil. Jag borde ha förväntat mig färgprakt.

Festligheterna höll till på ett skolområde.

Det var bara att följa färgerna för att hitta dit.

Riset hade ringt Josefine på morgonen och frågat vad hon skulle ha på sig så att de skulle matcha.

Det var färgrikt ända in i ostdisken.

De lokalt producerade får- och getostarna smälte i munnen.

Varsågod och smaka på Värmland.

Färgkavalkaden fortsatte inne bland utställarna.

Ull kan minsann vara kreativt. Och lite läskigt. Bara jag som får dåliga vibbar av marionetten ovan? Finast var alla kvinnor i övre medelåldern som gled runt i starka, klara färger och inte bad om ursäkt för att de bländade med sin prakt.

Jag hade emellanåt svårt att fokusera. Vi befann oss inne i en skola, vilket slet upp en reva av unken nostalgi.

Trevligt med möblemang som hälsar.

Hade ni också tio minuters drickpaus på eftermiddagarna när ni gick i grundskolan?

Jag hittade tillbaka till mina kurskamrater Dubbel-E och Josefine som botaniserade sig lyckliga bland yllesockor.

Ingen fest utan tombola!

Eller en lotta som kokar ärtsoppa?

Studiebidraget tillåter inga stora utsvävningar, men jag kom i alla fall hem med ett par rosa strumpor som kärestan fick i present. Sötsakerna i fina papper skulle ingå i gåvan, men de gick vilse och hamnade i min mun i stället.

Annonser